så ska jag ha jävligt mycket garderober med djävulskt mycket plats för skor.

happ, då börjar dagen närma sig sitt slut, och jag har knappt skickat något gratismms. Pruttans!

Min alla hjärtans dag har bestått av Bloons och tvättning! Nu jäklar är det rent här.

Saknar hemma, kändes extra jobbigt att åka därifrån igår. Fast jag fick iaf en trevlig sleep-over med Johanna, (den gamla goda ”kolla på tv och somna i en hög”). Love that LiksOm! Lekte lite med favoritbarnen, pratade lite med bror. Träffade varken mamma eller Linda och hoppas nu att jag överlever hur många veckor som helst utan just Linda.

WELL! This moment shall also pass!

Nu idettaögonblick så lyssnar jag på För Kärlekens Skull och känner mig lite kärleksfull. Hoppas innerligt att alla de mina förstår hur mycket jag egentligen skulle vilja ge, (men inte kan). Hoppas ni förstår att jag inte är jag utan er. Om jag satt i ett störtande plan så skulle min enda tanke vara HOPPAS DE VET HUR MYCKET JAG ÄLSKAR DOM!!!! (skulle helst smyga igång mobilen och skicka iväg så många sms jag bara kunde).

Nu till den jag faktiskt har tillgänglig inom en mils radie;

Här är Robin! Aka Bubbs, Söte, Gosenos, Gullbatron, Goses, Pusses mm.
Innehaver titeln som Världens Bästa Pojkvän, det enda felet är att han vill peta i min näsa.

You found me<3

haha. vad otroligt galet. almanackan här bredvid är ju jätteefter. en hel dag. det är ju 24 timmar. tänk så skojigt.

uppdat 14/2: GLÖM VAD JAG SA. DET ÄR RÄTT NU!

Min blogg har ju verkligen INGEN världsförankring. Eller heter det verklighetsanknytning?

Den skulle kunna vara skriven när som helst, hade det inte funnits datum så skulle man inte veta om jag yrade på om Backstreet Boys förra året eller igår.

(det var förra året!)

Hur gör man? Det är ju roligt att vara superkryptisk, sitta och lura på min egna lilla hemlighet.

FAN. är klockan redan halv 1? Jag ska ju upp 8. Jag måste ha 8 timmars sömn. Den matten går ju inte ihop. det skulle ju tillochmed en sifferanalfabet förstå i sinom tid.

guten nacht.

Har fått vg på en kurs. Den roligaste/mest intressanta på termin 1.  Den som jag trodde jag skulle misslyckas störst med (där lärde du dig något igen Kajsa!). Andra får visserligen högsta betyg i allt de tar sig för – ja jag brukade ju själv tillhöra den gruppen. Jag orkar, nej VILL, dock inte jämföra mer, orkar inte satsa mot högsta toppen på helt fel berg. Måste få vara nöjd med mig själv.  Måste få klara mig bra och må suveränt för jag är så trött på att klara mig bäst och må som sämst.

Är ju faktiskt väldigt nöjd överhuvudtaget nu för tiden. Även då jag inte är världens snyggaste. Jag har inte den perfekta kroppen, ibland säger jag otroligt klumpiga saker och jag är absolut inte den person jag skulle vilja vara – men jag är ändå världens bästa Kajsa Knutsson Fröjd. Samma paranoida Kajsa, men mycket mer självsäker. Och självälskande. (ja se på fan, kan ju tillochmed tillåta mig själv börja en mening med ”Och”). Den som inte tål någon som gillar sig själv (Jante Jantesson) får helt enkelt bryta kontakten – för mig är det sluttrampat på.

För det är ju just det – det är jävligt bekvämt att ha någon som GK (Gamla Kajsa) i sin bekantskapskrets. Å ena sidan en jättekaxig personlighet, skämtsam och ärtig. Å andra sidan självhatande, osäker, paranoid.. En sådan person kan man hur lätt som helst hacka lite på och man intalar sig (eller tror) att det inte gör något. En sån person kan man ställa orimliga krav på, för hon gör ju det själv. En sån person kan man härska över obehindrat – för hon vill inte ta något ansvar för sitt eget mående.

Well, jag vet vad som hjälpte mig (även om jag inte vet hur fan det gick till); Jag VILL må bra nu. Jag VILL tycka om mig själv. Fast det låter ju fel. Som om jag ville må dåligt förut. Näh!  Alltså. Det handlade inte om att vilja må dåligt. Det handlade om att inte bry sig tillräckligt för att orka ta mig i kragen. Har funderat på hur jag tänkte så många gånger och kommer fram till samma sak varje gång; Varför anstränga sig för att någon som man inte gillar ska må bra. Enkel matematik. Skönare att lyssna på den där deppiga musiken, tänka de där dåliga tankarna, mäta midjemåttet, supa sig riktigt full – här känner jag minsann igen mig, skönt.

SÅ. Helt plötsligt är det alltså något som tar tag i mig. Något som säger att nä nu jävlar. Du får välja mellan att lägga dig ner och inte han något liv eller att börja kämpa. Vem/vad det nu än var – jag är evigt tacksam.

Belöningen för att VÅGA tycka om sig själv blir så stor. Inga onödiga tårar, många fler skratt om dagen. Rent materiellt – mindre ryggproblem, ärligare & bättre vänner och just det, en skitbäst pojkvän. (If I like me you like me to!)

Jag menar inte att jag aldrig mer kommer att grina, skrika och vara sådär förbannad på ingenting. Det kommer jag garanterat, men nu får det fan vara nog med den onda cirkeln. Jag har verktyg för att banka mig loss! Äntligen har jag hittat det rätta berget – bara att fortsätta klättra. Livet ut.

FINITO

GIV MIG STYRKA.
Fattar ju ingenting,
vill bara bli klar, och skriva ett superbra PM.
NU.

Förklara för mig!

Det var något jag skulle skriva, men just nu har jag glömt det.
Jo just det ja.
Om jag slutar sikta på en omöjlig vikt, och istället säger att när jag hamnar under 60 kg så får jag aldrig mer klaga på min kropp, så borde ”det” ju gå mycket lättare? Få se, bmi blir då 21,2, vilket jag förut tyckte var supertjockt. Har nu insett att det är fruktansvärt att tänka så, det är ju for fuck sakes normalvikt.

Förresten har jag en normalvikt nu också om man räknar i bmi. Det finns verkligen en allmän uppfattning om att bmi ska vara under 19, både i media och i min absoluta närhet. Förutom att det gör mig ledsen och får mig att känna mig otillräcklig så gör det mig irriterad. Delvis för att jag själv tänkt, halvt tänker, så. Nu jävlar, den som säger så till mig ska jag klappa till, inklusive jag själv – och då tror jag ändå inte på våld.

Det är dags att skärpa sig, Ia-Li är snart uppe i tonåren, och hon ska aldrig få tvivla på hur perfekt hon faktiskt är, oavsett vilket bmi hon ligger på.

jag tyckerdet är lite småtråkigt i min blogg. så nu ska jag lägga upp coola cambilder som jag tog alldeles nyss, med zinkpasta i ansiktet och häftiga cameffekter. Enjoy mina kära två läsare!

Den bästa bilden enligt mig..

*BuBbLeGiRl*

Så SJUKT bra på att se ut som monstertjejen i the Grudge.

Har nämligen två saker att skämmas för;
Jag hejar alltid på Filip och Fredrik i ”Vem kan slå Filip och  Fredrik”. Även ikväll, när mottävlande har typ hjärtproblem och snoppcancer osv. Han blev dessutom fett spöad av Fredrik i boxningsmatch, och slangssprut. Visar ju iofs bara att han är VEK och inte förtjänar att vinna!
HEJA FåF!

Det andra är att jag är sugen på en ny mobil… Det skulle bli min sjunde mobil, vilket är ganska mkt för någon som inte anser sig vara prylbög. Fast det finns en anledning, min jävla Samsung är sjukt känslig så jag ringer folk i ohappa hela tiden, det är pinsamt. Dessutom är det jättedålig batteritid och mainly: jag saknar Nokias menyer och knappsatser så sjukt mkt.

Jag gör en deal med mig själv. Om jag har över X kronor på bankkontot på fredag så får jag köpa en ny för, typ, 2000 kr? Sen ska jag ha den tills den är i 3 olika bitar. Ok?

Det är lördag.
Jag och Smilla degar sönder, en av oss tycker inte att det är roligt alls. Kanske får leta fram en dator till henne också, så hon kan hänga på fejjan.
Hade nog bästa fredagen på länge igår. Mycket innehåll, men i en lugn takt som passar mig.

höhö. lugn takt.

You’re a keeper.

Jag är kissnödig, och snart var det två timmar sen finast åkte till dumma skolan.

Kom tillbakaaaaaa, så ska jag prata bebisspråk med dig tills du storknar.

det får väl duga med att kissa då.

Har äntligen börjat på hemtentan. Ett ord; ”Hemtenta”.

Här har jag hoppat från en verklighet till en annan. Där det som skrämmer mig är att jag inte förstår det själv, än. Fast mer skrämmer det mig att den andra världen verkar fungera utan mig.

Därför är det också sjukt jobbigt att känna att jag hör hemma här, bland allt det nya, samtidigt som att mitt inre går sönder av nostalgi och saknad efter det som varit.

Det finns så många aldrig mer. Samtidigt som jag är samma person så försvinner jag.

Tiden går så fort. Snart är framtiden här och då kommer jag inte förstå vart detta nu tagit vägen.

Dags att njuta. Njuta av livet och kärleken. Här och nu, nu när jag faktiskt förstår att jag får vara med den bästa som finns.

Men jag saknar ju de mina. I varje hjärtslag.

Jag har inte fått mer än jag förtjänar, utan mer ändå
men att du har nån som bryr sig, det är mer än vad jag kan förstå

Ljug, spel, ditt jävla behov av bekräftelse, allt det fick mig att tro att jag var värdelös, och att det jag hade då inte var värt nåt.

Känns så skönt att jag aldrig mer, kommer vilja ha dig. En känsla som jag inte trodde jag någonsin skulle kunna känna. GREAT SUCCESS.

För det jag har nu överträffar allt, och nu uppskattar jag varenda liten sak som jag har i mitt liv. Vad som än händer så vet jag nu. Jag vet nu.

Vilken sommar vi har haft, du och jag.

Skratt, gråt, prutt och bad.

http://jskarin.blogg.se/

”Ooh you’re the best friend that I ever had
I’ve been with you such a long time
You’re my sunshine and I want you to know
That my feelings are true
I really love you
Oh you’re my best friend”

Som ett brev på posten, så kommer något som jag gått och väntat på.

Förhoppningsvis har jag väl ”tappat” de läsare jag hade, så nu kan jag få skriva ett konstigt inlägg.

Hoppas denna helt galna ångest som ramlade över mig imorse går över snart, jag vet inte var eller vad jag ska göra av mig själv. Svettas, mm. Jag som trodde det var på väg att försvinna. Helt!

Jag behöver prata med någon, om det jag funderar på, fast helst vill jag nog gräva ner mig i soffan med ett ton choklad och en dålig film.

Imorgon är en annan dag, det blir bättre då:)